maestro.

Jag funderar väldigt mycket på det här med narkotika.
Vem skapade det?
Vem kom på idén?
Det spelar kanske ingen roll igentligen, men huvudsaken är att jag undrar varför folk ens ger sig in på att använda det..
Kanske är det grupptryck, kanske är det ens egna tankar som gör att man börjar..
Förra sommaren, under konfirmationen, så var vi på besök i St:a Clara kyrkan uppe i Stockholm.
Där jobbade det 2 killar som faktiskt hade varit stor-pundarna själva. Det är faktiskt riktigt häftigt att kunna se hur folk repar sig efter att ha varit i ett sådant miserabelt tillstånd. Men dessa 2 killar hade faktiskt slutat med knarket efter att dom hade haft ett möte med en präst som höll förbön för dom. (För dom som inte vet så är en förbön när en person lägger sin hand på en annan människas axel och sedan ber för dom). Killarna kände då att dom bör omvända sig och börja tjäna Gud och inte hålla på med dessa ting.

Och då undrar jag...

Tänk om det skulle vara så att om Gud inte finns? Att kyrkan bara är en sago-byggnad?
Vad är det då som fick dom här 2 killarna att sluta med knarket?
Ja, säg det..
Det kanske bara var deras inre vilja som sa åt dom att göra något gott för en gångs skull?
Det här är förvirring på hög nivå..
Nu sitter jag här, i Västergård, hemma hos Micke.. och varför jag fick för mig att skriva ner det här var för att han ligger och lyssnar på I-Doser just i denna stund (Crystal Meth).. XD